Västerås

(Sov, sov
För en stund har du kanske en chans till ro)

Somliga av oss är Drabbade, men ingen vet varför
Vi är bara helt tappade och förföljda av kaos och elände
Och vi blir bara mer och mer sabbade

Direkt från mörkrets Västerås så utdrygar
Jag min egen livslängd och förhalar
Men jag har levt på lånad tid i många år nu
Och jag hör hur klockorna klämtar
Så nu undrar jag bara om det äntligen är stillheten
Och den eviga tystnaden som väntar

I denna dystopiska dimma, i staden där blodet alltid rinner
I Västra Aros där somliga bara skjuter upp och försvinner
I Västerås där mörkret alltid vinner
I denna stad av smuts, hor, ångest och vansinne

(Sov, sov
För en stund har du kanske en chans till ro)

För cirka 30 år sedan föddes jag här
Och sedan dess har jag bara varit till ett enda stort besvär

Platsen där folk hugger varandra i ryggen
Och äter rohypnol för att tappa sitt minne
Platsen där man äter zyprexa
Och haldol för att tygla sitt ursinne
Och där leponex får folk att sluta sig i sitt inre
Platsen där alkohol och xanor framhäver ditt vansinne
I skuggorna där falskheten alltid vinner, där lojaliteten försvinner

I denna dystopiska dimma, i staden där blodet rinner
I Västra Aros där somliga bara skjuter upp och försvinner
I Västerås där mörkret alltid vinner
I denna stad av smuts, hor, ångest och vansinne

För cirka 30 år sedan föddes jag här
Och sedan dess har jag bara varit till ett enda stort besvär

(Sov, sov
För en stund har du kanske en chans till ro
Bror, sov
Få en stund härifrån)