Urberget, Äldst Av Troner

I tidsbegynnelsens rofyllda vagga
Det vördnadsvärdiga obrutna fjäll
Av daggstänk sirad. Likt en brödraflagga
Dansade grenverk över mossvuxen häll
Sällhet strålade kring urbergets hjässa
Fjärmer ekade dess evighetspsalm
Välljudsvågor i den själfyllda mässa
Vandlade styrka ur ångest och kvalm

Du har fostrat dalgångens nordansöner
Du sände trollkraft till hjärtats vrå
I offerflammans sken de skymningsböner
Kringrände marken där ditt dömme stå
Trollkungens andedrag i ditt innre, tunga
Den skuggrika allmakt i segervand frid
Ditt skal är hans harnesk när åskskyar ljunga
Han suttit ditt högsäte i ändlös tid

Ett hörspel av hornblås nu varslar om faran
När kristlig beträda din hedna helgedom
En högtidlig kampsång från sångarskaran
Som bardas för bergets beskyddande gnom

Du skrudad står i den huldrika dimma
Med naken runhäll som konungastol
I milda gryningens morgonstrimma
Du, äldst av troner i fosterländsk nol