Kaffe Och Tårar

Det var försent när sönda'n kom du var borta redan
Redan vid månens rand ingen ingen höll i din hand
Du var så ensam, ensam i ditt eget land
Det var försent när sången kom du var borta
Redan vid första radens rand ingen ingen röst nådde fram
Allting var så tyst så tyst på nattens strand
Mörkrets skuggor förföljde dej du hann aldrig fram
Innan ditt hjärta stod i brand
Det var försent när sommar'n kom du var borta redan
Redan vid vårens rand ingen ingen kunde hålla dej
Du var mycket starkare större än din egen strand
Och där satt vi utan svar med kaffe och med tårar
åh om vi ändå kunnat hålla dej kvar...
Jag ser en skrattande man han lyser upp vägen vi fann
Att ta vara på varann