Förtvivlan, Min Arvedel
Jag ser svart, min syn den är fördunklad
Ingen tro och inget hopp och ingen kärlek
Jag ser svart, gator, hus och torg
Jag ser svart, och ingenting betyder någonting
Förtvivlan, varthän jag går och varthän jag ser
Förtvivlan, min arvedel
Och jag vet att allt det jag säger och gör
Att allt det är fel
Men lik förbannat så skriker min kropp
Efter mer, och mer, och mer, och mer, och mer
Krossad och skadad och bruten itu
Systematiskt raserar jag allting som någonsin betytt något för mig
Med ett leende maniskt likt en autobahn bred
Inser jag slutligen svaret till varför jag inte vill leva något mer
Därför att ingenting, ingenting spelar någon roll
Nej, ingenting spelar någon roll
Desespero, a Minha Herança
Eu vejo tudo preto, minha visão está obscurecida
Sem fé, sem esperança e sem amor
Eu vejo tudo preto, ruas, casas e praças
Eu vejo tudo em preto, e nada significa nada
Desespero, onde quer que eu vá e onde quer que eu veja
Desespero, a minha herança
E eu sei que tudo o que faço e digo
Que tudo está errado
Mas como uma droga, meu corpo grita
Querendo mais e mais e mais e mais, e mais
Esmagado, danificado e partido em dois
Destruo sistematicamente tudo o que sempre significou algo para mim
Com um sorriso aberto como uma ampla estrada
Eu percebo, finalmente, a razão pela qual eu não quero mais viver
Porque nada, nada mais importa
Não, nada importa